I surrender.

Nu ska jag snart gå och lägga mig i min sköna säng, men tänkte försöka knåpa ihop några rader innan dess. Har jobbat idag till typ halv nio, sen gick jag på konsum och var nyttig, köpte vattenmelon, körsbär och mörk choklad(!!)..försöker minska på godisintaget och än så länge går det bra, har inte ätit nå typ sen i söndags.

Just nu kliar det bara i fingrarna av allt jag vill shoppa. Vill ha en massa nya höstkläder, speciellt snygga höstskor, fan det bästa som finns, sen vill jag även jättegärna åka utomlands men det kommer nog inte bli av. Nu ska jag ju flytta och köpa bil, så tror alla fattar vars mina pengar kommer ta vägen. Fast jag längtar ju såklart efter nya möbler.

Har även bokat in en stockholmstripp i september så det längtar jag till!

bilder från den senaste tiden.

Tänkte försöka mig på ett inlägg denna kväll. Dock osäker på vad jag har tänkt skriva om.. har jobbat hela helgen, men har även hunnit med att träffa fina vänner. I lördags kom malleg till mig och äntligen fick vi träffas, vi har typ inte setts sen vi var i göreborg, så det var mer än dags. Vi gick igenom våra liv och sen köpte vi karra och såg på Tenacious D, igen. Sjukt bra alltså.

Idag blev det jobb till fyra, och klockan sex var det dags för finmiddag med några snygga damer, vi åt på köpmannens kök och det var så sjukt gott, verkligen något jag rekommenderar om man gillar en juicy steak..haha. Efter den massiva middagen köpte vi lite snask och gick till hanna och satt ett tag. 

Och nu sitter jag här, på min säng med tvn som bakgrund. Ska väl försöka sova snart, har bokat tvättstuga klockan sju på min lediga dag, inte det ultimata. Och sen vid halv tio kommer det nån som ska kolla på läggan. Juste, påtal om det kanske jag ska skriva att jag och calle äntligen ska flytta ihop, har bara tagit oss sex år. Vi ska flytta till ett skitfint parhus i antnäs och jag längtar verkligen. Självklar känns det sorligt att lämna min fina etta som typ har varit hela min tonårsperiod och där många sjuka händelser har ägt rum, men jag känner att det är dags att gå vidare. Jag ser verkligen framemot att får börja på nästa steg med calle, vi behöver det här båda två. Ska bli så skönt. 

Det blir no pics i det här inlägget, kommer i neesta. 

Jag måste ju vara sämst i världen på att ha en blogg. Omöjligt för mig att uppdatera, fast har egentligen ganska mycket att skriva. Men det får blir till en annan gång.

Nu tänkte jag faktiskt skriva om min hitills bästa helg någonsin. Bruce Springsteen. Vet inte hur jag ska förklara det, det går inte. Om man inte var där förstår man inte. Det vackraste, finaste, bästa, roligaste, sorligaste, häftigaste jag varit med om. Känslan då han kommer ut på scenen, börjar med the promised land, kändes som att komma hem. Som ni vet så hade vi ju bara biljetter till fredagen, och när konserten slutade, efter nästan fyra timmar var jag och malin uppe bland molnen. Det enda som existerade var lördagens konsert, vi var tvugna att gå. Och, jag fattar fortfarande inte hur vi kunde ha sån extrem tur, så vi fick biljetter till lördagen också, gud måste ha hört våra böner. Lördagen var faktiskt snäppet bättre än fredagen. Allt var så fantastiskt, hela helgen. Kan inte förstå hur Bruce kan vara så ödmjuk. Sån känsla i varje ord han sjunger och det känns som att han fortfarande blir lika glad av att se 130 000 händer i luften. Där har vi en riktig världsartist. Man kan prata om Rihanna och sånna, som typ är störst nu, men hon som kommer 45min sent till Peace and Love och säger "Hello Oslo" Bruce däremot, har lärt sig svenska, säger saker som "nu kör vi göteborg" "vi älskar er". Sjuk skilland på artist och artist.

Efter att jag sett Bruce så blev jag faktiskt lite nere. Allt var över. Nu kommer jag inte få se han på säkert flera år, och det känns så jäkla tråkigt. Ni får tycka att jag är jävligt töntig som känner såhär för en artist, en händelse, en helg. But you know what, jag bryr mig inte. Nää, det var verkligen den bästa helgen, med världens bästa artist, världens bästa låtar och en av världens alla bästa personer. <3